Efter att ha vandrat söder upp och ner i flera månader. I totalt frånvaro av kukar hittade jag nu en centralt placerad sådan. På Götgatan. En del av söder som jag väldigt ofta rör mig i. Jag frågar mig om det kan vara så att denna person har gjort samma iaktagelse som jag. Iaktagelsen att "kuk-klottret" är utrotningshotat. Som räddade konstformen. Den rest från forna dagar då folket inte hade Instagram, Facebook, Twitter, Netflix, HBO, Mad Men, Girls och Walking Dead att fylla dagens timmar med. Som det så elegant sägs "Idle hands are the devils tools". Folk stod stilla mer. Med inget att göra – ergo "kuk" åkte upp väggen.
Det kan även vara så att jag har missuppfattat allting. Det kan ju vara så att ställen, som vindar och källare nu mer inte är platser där man uppehåller sig mer än då man ställer ner överflödet av sitt konsumerande. Nu bebyggs vindar och rika flyttar in. Inga mer brunmurriga furuväggar och stampade jordgolv som tidigare tydligen utgjorde grogrund för spontant klotter.
Titel: Granitkuken
Media: Vit krita på granit.
Konstnär: Okänd
