Häromveckan satte jag upp en lapp på en anslagstavla där jag efterlyste någon som kunde svara på ett par frågor. Självklart var temat Kuk. Min lapp har genererat noll svar. Vill inte folk prata om det?
Jag tog en liten funderare.
En teori är kanske att det skrivs många Kuk i berusat tillstånd. Dagen efter kommer helt enkelt inte ihåg att man skrev det. Då svarar man ju inte på några efterlysningar.
En annan teori som jag har är att ordet är ett av de första saker som ett barn lär sig. Och i någon typ av protest eller revolutionär anda går ut och skriver lagom stort i någon port, skoltoalett eller trappuppgång. Och så svarar man ju inte heller på några efterlysningar. Läsa lappar på anslagstavlor är nog helt uteslutet - i bästa fall vet man att det bara sitter lappar om konstiga danskurser och förslag om samkväm för hopplösa singlar - i värsta fall kan man inte fler ord än det där tre bokstäver långa som man just klottrat med en torr Edding.
Byte av strategi för att få den där intervjun krävs. Fram med skissblocket.
Vad är det med ordet "kuk" som är så spännande? "Kuk" är ju i dagens samhälle rätt avdramatiserat så någon typ av provokation är det ju knappast längre. Handling väcker frågor: Är tourettes syndrom inblandat? Finns det någon organisation bakom? Har någon sett klottret? Kanske ännu viktigare: Är det någon som har dokumenterat Sveriges alla kuk:ar? Troligen inte. Därför startar nu insamlingen av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar